Trött

Hur trött kan man vara? Jag somnade igår när jag nattade dottern vid 20-tiden och vaknade inte förrän strax innan kl 7 idag. Utvilad och pigg men jag förstår inte hur det kunde hända. Tur att jag har en snäll sambo som lät mig sova.

Idag har äldsta sonen ont i örat så det blir nog en åktur på akuten, en lördag! Ni kan tänka er hur mycket folk som kommer att vara där. Kan inte hjälpas, stackarn har ju ont. Nä nu har jag inte tid att sitta och skriva här. Snabb frukost sen till akuten. Tjing.

EXAMEN

Äntligen, jag har tagit examen! Efter 3,5 års tid är jag klar, färdig socionom ute i arbetslivet. Det har gått en vecka sen jag fick mitt diplom för att vara exakt och jag har börjat arbeta. Det känns bra, otroligt bra att kunna kalla mig socialsekreterare istället för student och jag njuter av varje minut som arbetande f.d student. Jag har kämpat hårt, jädrigt hårt om jag ska vara ärlig. Jag har tre barn, en som jag fick mitt i utbildningen där jag gjorde valet att inte göra ett uppehåll utan fortsätta som vanligt dock med en bebis. Den här sista terminen har ändå varit värst. Jag har varit ute på praktik hela våren, gjort flera examinationsuppgifter och skrivit C-uppsats. Det har varit intensivt och hårt men jag har klarat det och nu är jag socionom.

Jag har haft en otroligt tur med arbetet. Det finns många socionomer här i Umeå som inte är yrkesverksamma pga att det inte finns arbete, jag lyckades och är glad.

Under hela utbildningen har vi studenter fått lära oss en massa som ska vara bra inför det kommande yrkeslivet. Men aldrig har vi hört om att vi inte ska "smälta" ihop med- och bli den organisation vi arbetar på, med det menar jag att man inte får glömma sig själv. Det har jag tänkt på ganska länge och jag vet att jag inte kommer att glömma mig själv, vem jag är och vad jag står för. Det är så lätt att glömma sig själv och gå vilse i den stora havet jag kallar yrkeslive. Som ny anpassar man sig till sin nya arbetsplats och anpassar tills man inte finns längre kvar, allt för att duga, allt för att få vara kvar på arbetet. Den som tar platsen där du en gång fanns är verksamheten du arbetar på, vilket är tragiskt i mina ögon. Du tänker, du arbetar och du andas din arbetsplats och dess regler, vem ifrågasätter sin arbetsplats högt? Man lär så länge man lever och så länge jag lever kommer jag att vara jag.

Naken

Ja, jag känner mig helt naken utan en kamera! Jag har suttit och surfat runt för att jämföra priser och märken. Helst av allt vill jag ha en systemkamera eftersom det är den standarden jag vill ha på mina bilder, alltså kvalité plus att jag är intresserad av att ta foton men om inte plånboken räcker till får det bli en vanlig kamera, hur som helst så måste jag ha en kamera. Förra sommaren tog jag en massa bilder som blev underbara, kameran var med överallt men nu är det tomt.

Canon EOS 550D

Men herre jisses! Jag har ju hittat kameran som jag vill ha, en Canon 550D. Jag har skrivit tidigare om att min gamla Canon har gått sönder. Den här är min dröm-kamera. Jag har haft EOS 450D förr så denna måste vara så mycket bättre och EOS 450D var inte dålig, har tagit mina bästa bilder med den kameran. Vill ni ha en chans att testa kameran kan ni gå till Smartsons hemsida, där kan man (om man har tur) bli en av fyra som testar kameran.

Inspirerad till sång

Jag läste ett inlägg som en bloggar-/twitterkompis hade postat och blev inspirerad av den roliga sången som hon hade skrivit i inlägget <--- bloggen. Det fick mig att tänka på en sång som vi sjöng på volontärmötet tidigare i våras, den är inte lika somrig men rolig och sann!

(Melodi idas sommarvisa)

Man ska inte tro man blir yngre fast stundom man känner det så.

Man blir bara tyngre och tyngre och svårare får man att gå.

Man ska inte tro man blir längre för krymper det gör man ändå.

Man ser bara sämre och sämre och tänderna bliver så få.

Man hör inte göken i skogen och det tycker vi är så trist.

Men visare blir man och mogen och tid är ej längre en brist.

Man tar varje dag som en gåva och gör det man helst vill ha gjort.

Så åldern är bra vill jag lova fast man ej springer så fort.

Och tänker det gör man så sakta och stundom så tänker man om.

Men rynkorna dom får man vakta och glömmer dem sen småningom.

Och håret det kan man ju färga och tänderna skruvar man på.

Men tiden den kan man ej värja så nu ska vi leva och må!

Den är så underbar den här sången, tyvärr vet jag inte vem som har skrivit den. Sjung och njut för snart är vi alla där...

Tillbaka från de döda

Ja det kan man nog kalla det. Jag har ju varit borta länge, längre än vad jag själv kunde tänka mig. Men nu är det bättre och lite lugnare. Jag har varit ute på praktik hela våren och skrivit min C-uppsats samtidigt. Det har varit tufft men det har gått bra och jag har fått jobb! Nu på fredag, alltså imorgon är det opponering på uppsatsen, jag håller tummarna och hoppas på att det inte blir stora kompletteringar. För att återgå till den delen om att jag har fått jobb, yaaay. Jag kan officiellt kalla mig socialsekreterare vilket glädjer mig otroligt mycket. Efter 3,5 års pluggande är jag färdig och kan arbeta igen! Samtidigt känns det väldigt ledsamt att splittras från mig underbara klass, det är många tankar och känslor som kommer upp och jag vet att det flera i min klass som läser bloggen eller ja... brukade läsa är kanske det rätta ordet, jag har ju inte skrivit på flera månader!

Annars har det varit som vanligt, sjuka barn, mycket bak och keramik. Jag funderar på att byta utseende på bloggen och skriva mer om familjen för det är dem jag lever, arbetar och anstränger mig för men självklart ska jag fortsätta skriva om loppisfynd och keramiken när tillfälle finns :)

Frukta..

Frukta den allsmäktige Michael Jackson Bionicle! Visst är den rolig :) Äldsta sonens Bionicle i Michael Jackson pose.