Inspirerad till sång

Jag läste ett inlägg som en bloggar-/twitterkompis hade postat och blev inspirerad av den roliga sången som hon hade skrivit i inlägget <--- bloggen. Det fick mig att tänka på en sång som vi sjöng på volontärmötet tidigare i våras, den är inte lika somrig men rolig och sann!

(Melodi idas sommarvisa)

Man ska inte tro man blir yngre fast stundom man känner det så.

Man blir bara tyngre och tyngre och svårare får man att gå.

Man ska inte tro man blir längre för krymper det gör man ändå.

Man ser bara sämre och sämre och tänderna bliver så få.

Man hör inte göken i skogen och det tycker vi är så trist.

Men visare blir man och mogen och tid är ej längre en brist.

Man tar varje dag som en gåva och gör det man helst vill ha gjort.

Så åldern är bra vill jag lova fast man ej springer så fort.

Och tänker det gör man så sakta och stundom så tänker man om.

Men rynkorna dom får man vakta och glömmer dem sen småningom.

Och håret det kan man ju färga och tänderna skruvar man på.

Men tiden den kan man ej värja så nu ska vi leva och må!

Den är så underbar den här sången, tyvärr vet jag inte vem som har skrivit den. Sjung och njut för snart är vi alla där...